Rakt över eller runt?

Sälen-experten Roger Larsson fortsätter att svara på frågor om hur man snabbast tar sig fram i Sälenfjällen.

vägval

Har kollat lite på olika sajter om orientering och där man diskuterar vägval. Mitt inryck är att de bästa orienterarna alltid kör rakt på efter kompassen oavsett hur högt berget är som ligger mellan kontrollerna. I Sälen är det fjäll som är uppåt tusen meter höga. När ska man springa rakt på och när ska man välja att springa runt?

En mycket vanlig vägvalsmetod i distriktet Dalarna är rakt på. Generellt sett fungerar denna metod bra även i Sälenfjällen, men det finns ett antal ”se-upp”-faktorer som kan vara avgörande för din blivande framgång.

Banläggarna vill säkert där den möjligheten finns, slänga ut en och annan sträcka som ”störs” av ett antal djupa raviner. Passerar man ett flertal sådana på sitt rakt-på-vägval kommer det att kännas i benen, det är brant nerför och brant uppför. I bland nästan krypläge. Om det dessutom finns lite gröna områden här och där, och som en liten bonus ett större område fjällbjörk längs med strecket, är det dags att börja tänka svänga höger eller vänster. Kan du hitta en svepande böj runt dessa raviner och då med dragning uppåt ovanför vegetationen, så kan det vara ett vinnande koncept.

Som jag skrivit tidigare så ska den knotiga och täta fjällbjörken undvikas eftersom den ofta är mycket svårforcerad. Att löpa genom sådan skog innebär ett ständigt svängande hit och dit för att ta sig fram mellan ”buskarna”. Kontroller i dessa partier är något att verkligen se upp för.

En kartdetalj som inte är helt vanlig som sista säkra i vanlig skog är stenar. På fjället kan dock dessa fylla rollen som sista säkra, eftersom de syns väldigt tydlig och bryter mot den överallt förekommande kurvbilden. De små, men tydliga stenarna, fungerar inte minst som utmärkta inläsningspunkter på kalfjället och kan vara värt att utnyttja i ett vägval.

En annan detalj att ha i åtanke är den gula redovisningen, där löparen kan ha svårt att se gränsen för var det gula börjar. Därför skall vederbörande inte utnyttja denna redovisning som man gör i normal skog, utan mer uppfatta färgen som att ett föremål eller en kontroll ligger i ett öppnare parti. Färgredovisningen är inga sista säkra punkter att utgå från. Jag tror att många på tredje etappen 2008 smärtsamt upplevde detta.

Även rakt-på-vägvalet har sina fällor. Det är lätt att tappa lite av koncentrationen under en kompasslöpning på kalfjället. Detta för att du kan riskera att invaggas i en känsla av att ingenting händer under längre kalfjällsförflyttningar. Något som garanterat kommer att hända om dimman kommer.

Om en längre sträcka slutar i gränslandet mellan kalfjäll och skog, bör varningsklockan ringa. Här kan du inte bara springa iväg och tro att du läser in dig längre fram. Tappar du kartkontakten på en sådan sträcka kan det lätt försvinna tio minuter!

Sammanfattningsvis kan vi nu punkta ner några goda små råd när vi erbjuds långsträckor på fjället.

  • Titta framför allt på kurvbilden när du bestämmer vägval.
  • Rakt på är när det handlar om relativt flacka fjäll oftast snabbast.
  • Undvik om möjligt fjällbjörksbältet som ofta avlöser vanlig skog mot kalfjällskanten.
  • Var noga med riktningen. Syfta långt fram när du är uppe på fjället. Behåll koncentrationen under förflyttningen.
  • Kontroller som ligger precis nedanför fjällkanten är ofta svåra. Var extra noga med sista säkra.

Har du frågor och funderingar kring orientering i fjällnatur tveka inte att vända dig till Sälen-experten som du når på mejl via: info@oringen.se

Copyright © 2014-2018 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision